jag skriver nu

har ni haft nått i huvudet hela livet? något ni verkligen vill göra men inte vågat?  det har jag! och ikväll ändra jag på det!

jag bara brast i gråt! och visste inte vem eller vad jag skulle vända mig till! jag kolla igenom min kontaktbok på mobilen, där nere satt min mamma men det fanns ingen jag kände trygghet att ringa till.  jag bara läste vad hon skrev och det bara rev i mig. Jag fick mer och mer ont i magen och jag byggdes av ångest, hat, sorg och ännu mer tårar!  allt hon skrev gjorde ont på ett eller annat sätt.  jag visste att  det skulle bli svårare för varje menning hon skrev och det blev det!  - Han älskar dig, han pratar om dig jämt och han är stolt över dig!  jag fick inte in det men fan vilken känsla! att veta att han är stolt! att jag gjort honom stolt. Han sårar mig men han älskar mig. Hon sa att hon ska kämpa för honom! kämpa för att han ska bli frisk. Hon sa åt mig att inte ge upp. det finns hopp än?  hur kan hon säga så? jag sluta hoppas för flera år sedan när han kom hem efter 6 månader och ändå inte kunde vara en frisk människa.  Så länge jag inte hoppas så blir jag inte lika bevsiken och sårad när det skiter sig. Ska jag bygga ett hopp igen? ett hopp om att han ändrar sig? ett hopp om att vi kan hitta den kärleken?  om det misslyckas då? förstår du vilket helvete jag skulel gå in i, skulle hamna i min egna psykvärld och inte lita på nån eller något. jag vet att det är för tungt.  Jag vill inget hellre än att det ska ändras.

tebax till början då.  hela livet har jag velat sagt precis osm jag känner precis hur jag mår! men inte haft någon energi, inget mod, ingeting! det har aldirg gått!  tills ikväll. jag förstår det inte men jag gjorde det. jag tog telefonen utan att tänka, jag ringde och jag grät och jag skrek och jag sa precis som det är.  jag mår åt helvete varje dag för jag lever såhär. jag saknar dig varje dag och det är så jävla orättvist att jag inte får träffa dig när jag vill som alla andra barn får!   jag vill lita på dig och jag vill våga att åka till dig utan att ha ont i magen och mardrömmar natten innan. du får göra ditt jävla enkla val för jag orkar inte mer. vill du ha mig i liv, vill du ha mig lycklig och glad så är det du som får offra, det är du som får förändra!  jag sa rakt ut att jag älskar dig mest av allt och att jag vill bara vara med dig. jag mår inget bra, och det är bara du som kan ändra på det. bara du, en enda människa på den här jorden som kan få mig att tro på livet, tro på männsikan och framförallt tro på mig och min framtid.

jag skrev det här, här och nu för det var precis vad jag ville göra nu! tar jag bort det imorgon är en annan sak men just nu vill ja ha det här. och jag ska läsa det om och om igen och vara stolt för att jag gjorde det!  det är upp till dig nu.   jag har så jävla ont i huvudet nu så orkar inte skriva mer. 

Kommentarer
Postat av: Lisa

Du anar inte hur stolt jag är över dig Erika. Du är så stark! Det är inte alla som skulle klara att göra det du gjorde, men DU kunde! Nu är det som sagt upp till honom, du har gjort det du kunnat. Var glad för det Erika, för att du vågade och gjorde det! Bäst är du!

2007-11-23 @ 13:43:50
URL: http://memorables.blogg.se
Postat av: mia

du har gått över din gräns! det du vågat göra var det allra bästa och ta vara på den starka sida du faktiskt har. du är guld vännen

2007-11-23 @ 15:42:57
URL: http://miiiiaa.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0